Flygresan
Ok, så som vissa av er redan vet tog det ett bra tag för mig att ta mig över atlanten den här gången också. Allt var fine tills jag kom till Stockholm, där började problemen. Planet skulle ha gått vid 6.25, men när vi är about to borda planet, så säger de i högtalarna att planet kommer att bli försenat i en timme eftersom vattnet i planet har fryst. SMART att hälla ut vattnet i ett plan för tidigt när det är -20 grader kallt ute. Men för min del är det fortfarande ok, för jag skulle ha 3 timmar på mig i Frankfurt för att byta plan, så jag kände mig lugn, ända tills de sköt upp avfärden ytterligare en timme för att de inte hade lyckats tina vättnet än. Några minuter efter att de meddelat detta, säger de att det kommer att ta ytterligare någon timme innan planet kan lyfta, för de hade inte fått en ny landnigstid i frankfurt än. Vid de här laget börjar de dela ut matcheckar, för folk började bli måttligt irriterade. Vid tolvtiden lyfte i alla fall planet, över 5 h försenat!!
Vi är framme i Frankfurt vid 2-tiden, och där har jag såklart redan missat mitt plan som skulle gå till Charlotte. Typiskt nog missade jag också det andra planet som gick till Charlotte, så det blev till att försökta hitta en kvällsflight. Till att börja med köar jag för att komma fram till US airways, som jag skulle flyga med, för att få dem att boka en ny flight till mig, men de konstaterar att alla plan till USA den kvällen antingen är fulla eller inställda på grund av snökaoset i Frankfurt. De preluminärbokar mig på ett plan morgonen därpå, men de var inte säkra på att jag skulle få en plats, så de ber mig att gå och prata med Lufthansa (flygbolaget jag flög genom) för att se om de kan garantera mig en plats på ett plan över. Så jag letar mig fram till incheckningen för lufthansa istället, FRÅGAR en av deras anställda i vilken kö jag ska ställa mig i, ställer mig i kö och köar i en timme. När jag kommer fram berättar kvinnan i den incheckningen att jag har köat i fel kö. Vid det här laget är jag minst sagt irriterad, och kvinnan som troligen uppfattar detta säger att hon i alla fall kan boka in mig på ett hotell över natten, för de hade inga plan som gick över senare på kvällen. Detta var helt gratis så det var ju faktiskt en liten ljusglimt mitt i allt. Hon hänvisar till en annan kö, och det är här det Riktiga köandet börjar.
Kön är ungefär 40 meter lång, och jag antog att det kanske skulle ta omkring en h, vilket känns sjukt jobbigt eftersom jag redan köat ett bra tag tidigare idag. Men ack så fel jag hade, det tog 4,5 h att stå i den där kön. Det tog så lång tid i den här kön att de efter cirka 2 timmar av köande (för mig) började dela ut snacks och dryck till alla köande. Skälet till detta var att i princip alla plan som skulle flyga på eftermiddagen och kvällen hade blivit inställda eftersom de inte kunde lyfta pga all snö i Frankfurt. Men det var i alla fall en massa trevliga svenskar runtomkring mig så det var trevligt i alla fall. 
Kööööööö. Blä!
Här var det äntligen, vid 8 på kvällen och efter 4,5 h i kö, äntligen min tur att få gå fram till en disk.
Väl framme i disken bokar de in mig på ett plan till Detroit, och därifrån direkt till Charlleston vilket var min slutstation. Planet skulle gå 10.20 morgonen därpå, så jag begav mig till hotellet för att sova. Hotellet var faktiskt riktigt nice, och maten var otroligt bra, framförallt frukosten.
Väl på flygplatsen igen går allt faktistk bra. Planet blir ungefär en timme försenat, för planet måste avfrostas eftersom det har frysit på utsidan pga all snö, men den är tiden tog vi igen på vägen över, så vi var inte försenade när vi kom fram. Planfärden var faktiskt riktigt bra. Det var bra mat och framförallt många bra filmer att titta på, det gillas!
Väl framme i Detroit är det nästan ingen kö till imigration, men det känndes inte mer än rätt med tanke på allt köande jag gjort den senaste dagen. Jag hittar till min gate relativt snabbt, och där träffar jag andrew, en av mina bästa vänner från Concord. Vi skulle flyga med samma plan till Charleston, så det var kul!
Jag och andrew på ett rullband i detroit. Vi hade rätt lång tid på oss där så vi ägnade en stor tid av den tiden till att åka fram och tillbaka på de där banden som finns på nästan alla flygplatser. Mycket underhållande vill jag lova!
Väl framme i Charleston fick vi vänta 1,5 timmar längre än expected, för Viv's plan var försenat, och eftersom hon skulle åka med oss till concord var det bara att vänta. Men tillslut begav vi oss av mot Concord, och vid 9-tiden på kvällen var vi framme!
