Elin Mikaela Torstensson

Som jag skrev tidigare skulle vi alltså spela mot Salem idag. Vid tio steg vi på bussen, åkte fyra timmar söder ut, och var slutligen framme på Salem international College. Än så länge var allt i sin ordning. Innan vi ska gå ut på har supercoachen som vanligt ett litet snack med oss, där hon drar taktiken. Idag går den ut på att vi inte ska försöka dribbla och göra mål, nej, här ska det passas minsann. Och det ska vara snygga mål, hon kommer verkligen inte vara imponerad om någon går in och på egen hand gör ett mål, "we're a team". Jaha, ok. Under uppvärmningen kommer supercoachen också på den briljanta idén att om hon gör ett tecken, så ska vi börja spela med max två tuch, för det gick ju så bra på gårdagens träning när vi gjorde så. Jaha, ok.

När vi sedan går ut på planen för att börja spela, ser vi till vår förvåning att  motståndarlaget endast har åtta spelare på planen, inklusive målvakt. Vi blir självklart förvånade, men domarna godkänner det, så det är bara att köra. Efter den första halvleken leder vi bara med 5-0, vilket är väldigt dåligt eftersom matchen i princip bara har utspelat sig i deras straffområde. Vill bara tillägga att vi började köra på supercoachens briljanta idé redan efter fem minuter.

När vi sedan ska gå ut för att spela den andra halvleken, går inte det andra laget ut på planen. De vill nämligen inte spela längre. Men efter lite övertalning går de med på att spela 25 minuter, eftersom det är det som krävs för att matchen ska räknas som en riktigt match. Fast denna gång har de bara sju spelare på planen, inkl. målvakt.

Slutresultatet blev 13-0, vilket är ett snitt på ungefär ett mål var femte minut, vilket är helt ok.


C.U i maroon, Salem i grått/grönt. Jag lovar att den här bilden inte är tillfixad, och bilden är heller inte missvisande på något sätt.

Mycket märklig match, men skönt med en seger!