Elin Mikaela Torstensson

I natt vaknade jag av ett sjukt jobbigt ljud. Yrvaken som jag var trodde jag att det var alarmet på mobilen, och började leta efter den för att få ljudet att sluta. Men när jag kollade upp i taket och såg att de blinkade från något började ett ljus gå upp. När sedan Terri öppnade dörren och skrek åt mig att jag skulle skynda mig var det definitivt  - det måste vara brandalarmet, tänkte jag, varpå jag svepte täcket om mig och sprang ut.

Väl ute i korridoren, och framförallt när jag började gå ned för trapporna, kändes det som om jag var med i den där reklamen för bindor eller tamponger eller vad det nu är, när det väller ut massa tjejer på gatan. Precis så känndes det. I det här huset bor flera 100 tjejer, och alla skulle alltså ut genom samma trappor på samma gång. Så mitt i all trötthet kändes det lite coolt att gå ned för de där trapporna. Men när vi kom ut ur huset känndes det inte alls lika coolt längre. Upptäckte att klockan bara var 23.30, vilket betyder att alla inte låg och sov som jag, vilket betyder att de flesta inte hade ett täcke som klädnad. Men men , vad ska man göra? Det brinner ju! Då är ju inte kläder det första man tänker på. Fast det visade sig att det inte brann. Det var någon idiot på sjunde våninge som hade misslyckats med något så enkelt som att poppa popcorn. Tack för det! Inte nog med att jag var sjukt trött när jag skulle upp i morrse, nu vet ochså hela North Tower hur mitt täcke ser ut.